"Äntligen är panikångesten över"
Ja, jag har panikångest, det är nånting som faktiskt oxå klassas som en sjukdom,
en sjukdom som ingen kan hjälpa att dom får, eller som ingen kan riktigt kontrollera
finns nog inte många som vet vad panikångest är, därför tänkte jag berätta vad jag går igenom;

Vad är panikångest?
Känsla av oro och kroppslig spänning tillsammans med hot/fara är något som alla upplever. Vid livshotande fara stiger rädslan snabbt till intensiv ångest, vilket fått namnet panik

Vad orsakar panikångest?
Länge trodde forskare att det var tankemönster och katastroftänkande som orsakade panikångesten, men idag vet man att det är mer komplicerat än så, genetiska, biologiska, neurologiska och psykologiska faktorer!

Vad kan vara tecken på panikångest?

· Hjärtklappning
· Svettningar

· Skakningar

· Andnöd

· Kvävningskänslor

· Bröstsmärtor

· Sväljsvårigheter

· Kväljningar eller problem med mag-tarmkanalen

· Yrsel eller kittlande känslor

· Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor

Hur kan man hjälpa någon med panikångest?
Det kanske viktigaste man kan göra är att inte raljera med sjukdomen och tycka att de skall skärpa sig


Själv kom min första attack för 5 år sedan, jag minns det så väl, det var på skolans toalett, där jag stod och hade precis rest mig från toan, som jag helt plötsligt börjar kallsvettas, och hjärtat dunkar i helt fel takt, jag känner hur allt svartnar för ögonen och kroppen domnar så jag hinner precis sätta mig på toastolen igen så försvinner allting, själv trodde jag att det bara var att jag reste mig för snabbt, vilket de faktiskt hände ofta. Men jag började uppleva detta oftare och oftare, höll tyst om det, ville inte att någon skulle tro att jag var helt störd eller så(eftersom jag redan hade sämst självförtroende och trodde ingen tyckte om mig ändå), men "attackerna" blev att kraftigare och jag började känna saker som att allt runt omkring mig var overkligt, eller så såg jag som i en tunnel, eller det värsta var nog dom gångerna när jag inte vågade göra nått alls så jag låg på golvet och skakade, med känslan av att jag skulle dö vilken sekund som helst, eller att om jag inte skulle dö så skulle jag se till att jag själv dog. 
 
Detta är verkligen inte lätt för mig, och jag är så jävla rädd att folk ska tro så jävla mycket om mig, och att folk ska särbehandla mig för detta, men jag är precis som vilken jävla kotte som helst möjligvis lite svagare, men jag kämpar för det.